Ett postpatriarkalt samhälle skrämmer

Som kvinna (i ett patriarkat) kommer du:

  • Alltid vara kategoriserad som ”den andra och avvikande”
  • Bli bedömd baserat på ditt utseende
  • Matas med sexism överallt
  • Inte våga säga ifrån för du vet inte vad som händer då
  • Förväntas ta hand om alla förutom dig själv
  • Behöva tala ett språk med mannen som norm
  • Behöva analysera vilka män som går att lita på
  • Få lära dig att hata din kropp
  • Inte kunna röra dig fritt i samhället utan att vara rädd
  • Inte få lika lön för lika arbete
  • Ditt jobb anses vara lågstatus och oviktigt
  • Inte tillåtas vara självförverkligande
  • Vara bortprioriterad i vården
  • Vara underordnad din man
  • Alltid ha skuldkänslor
  • Hållas ansvarig för gemensamt hem, barn och relation

Ett postpatriarkalt samhälle. Hur ser det ens ut? Hur är det att leva i ett sånt samhälle som kvinna? Som man? Hela vårt samhälle bygger ju på att kvinnan i relation till mannen är underordnad honom på alla plan. I hemmet. Utanför hemmet. Ekonomiskt. politiskt. Socialt. Kvinnan står aldrig för sig själv utan är alltid i förhållande till mannen.

Alla val vi (män och kvinnor) gör är ju en förlängd arm av detta förhållande. Finns inte någon individ som svävar fritt bortom strukturer och normer och förväntningar. Vi föds in i en ojämn maktbalans och det förhåller vi oss till samt upprätthåller och fördjupar allteftersom vi åldras och lever.

Det känns så självklart att det är ett postpatriarkalt samhälle vi måste få till, samtidigt känns det skrämmande att tänka på. Alla mönster vi känner till kommer upphöra och det känns ju helt absurt.. Allt vi gör och tycker och tänker kommer rivas ner för att byggas upp på helt andra grunder. Vad händer med alla kvinnors intressen? Vad händer med alla mäns intressen? Vi har ju skapat våra intressen utifrån vilka vi är, som i sin tur är skapade utifrån hur vi bemöts (pojkar bemöts på ett visst sätt och flickor på ett annat sätt). Samhällets normer och strukturer har ju format oss sedan vi föddes till att bli dem vi är idag. Och det är utifrån vilket kön vi har. När inte längre kön kommer ha någon påverkan (målet med att utplåna patriarkatet) vad kommer då få betydelse för vilka vi blir som personer och våra personliga intressen? Vad gör det i sin tur med ett man-kvinna förhållande? Vad händer på arbetsmarknaden? I hemmet? Ute i samhället på offentliga platser? Är det en självklarhet att ta disken varannan gång (utan att det är något som är förutbestämt eller något som kvinnan har bett mannen om att få ha det på det viset)? Hur ser relationen ut när mannen inte kan ”köpa sig fri” från hushållsarbetet pga inte längre drar in mest till hushållskassan pga sitt kön? Vad gör det med kvinnors självförtroende/psykiska och fysiska välmående? Vad har det i sin tur för påverkan på samhället? Väljer vi jobb utifrån var andra kvinnor/män är eller väljer vi utifrån våra intressen? Kommer vården domineras av kvinnliga arbetare när inte längre kvinnor är de enda som skolas in i att trösta/ta hand om/värna om sjuka, svaga, utsatta personer? Vad händer med lönerna? Kommer det fortfarande finnas lågstatusyrken och kommer de vara samma som idag (alla yrken som idag domineras av kvinnor – branscherna inom omsorg och välfärd). Det är så mycket som står på spel. Att inte jämställdhetsfrågan har högsta prioritet på alla plan i alla politiska beslut som fattas är för mig bortom allt förstånd. Vad kan vara viktigare än att ge hälften av världens befolkning rätt till att få vara fria?

 

Barnen dör väl inte av lite sand?

Jahopp. En unge som inte slevar i sig sand är något nytt. Hade med Abbe och Olle till lekparken i helgen och Olle fick uppleva sandlådan för första gången. Det var ju succé alltså. Abbe älskade att käka sand, så där så att han tog hela spaden med sand i munnen för att svälja och sedan på’t igen. Han åt sand för kung och fosterland, fick vaka över honom en hök när har var lika gammal som Olle är nu. Olle däremot, not so much. Visst, det blir lite sand i munnen av misstag via leksakerna men han tycker mer om att känna på den. Låta den strila genom fingrarna. Försöka plocka upp kornen.

Och så tänker jag att fan, man kanske borde slappna av lite mer med barnen och sanden och om den hamnar i munnen eller blir kvar i sandlådan. Ingen unge har ju dött av lite (mycket) sand… Jag tänker att det kan ju inte vara farligt för barnen att smaka på världen. Tvärt om, viktigt för deras utveckling. Jag måste bli bättre på att låta mina barn kladda och smaka och gegga och utforska.

Vad jag dock inte tål är att höra andra föräldrar berätta för sina barn hur de ska leka med leksakerna eller hur de ska använda klätterställningen. ”nejnej såhäääära ska du göra” hör man i bakgrunden. Tröttsamt. Och sedan klagar samma föräldrar på att ungen inte kan sysselsätta sig själv. Nej, undrar varför?

 

Kvinnor har fortfarande inte politiska rättigheter

Jag tappar talförmågan när jag läser om MÄNniskor som uttalar sig så dumt. Som om feminismen har tappat sin relevans… Ursäkta mig, men hur dum får man bli?

Män brukar ju generellt ställa upp på idén om att kvinnor ska ha samma politiska rättigheter som män. Kvinnor är ju trots allt människor, det har de ju ändå accepterat efter mycket om och men. Vad betyder det då? Jo, att vi ska ha den formella rättigheten att rösta, vara medlemmar i olika partier osv. Men, och läsa noga nu alla ni som tror att feminismen inte längre behövs, när kvinnor sen använder den politiska rättigheten till att driva sina politiska gruppintressen så är det helt plötsligt en annan visa vi får höra. ”Feminismen var mycket bättre förr när det handlade om lika rättigheter och rätten till rösträtt” låter det då. Som om rättigheterna i sig inte har något värde mer än möjligtvis symboliska. Som om kvinnans rätt till att rösta endast handlar om kvinnor ska kunna rösta på manliga politiker. Eller kvinnans deltagande i politiken om att tillmätas en villkorad plats i manliga organisationer.

Kvinnor har fortfarande inte politiska rättigheter. Visserligen får kvinnor rösta och delta, men när kvinnorna driver sina gemensamma frågor som grupp så tar det stopp. Då är vi rabiata och hysteriska. Det är att ha tagit det för långt för det är ju inte vad feminismen ska handla om enligt vissa, utan snarare att kvinnor tacksamt ska få representeras i ett manligt system och att kvinnor ska legitimera detta system med sina röster. Män har ju som vi vet mage till det mesta här i vår värld, men de vill alltså berätta för politiskt aktiva kvinnor idag att feminismen var bättre när den enbart handlade om att tillskansa sig de rättigheter vi nu också använder oss av i vår fortsatta kamp. Jag tror liksom inte att de kvinnor som kämpade för kvinnors rösträtt skulle acceptera att kvinnor idag inte använder sig av den makten för att sätta stopp för det förtryck som män utövar. Vi ska inte använda vår rösträtt för att legitimera det av mannen byggda, för mannen anpassade, politiska system. Feminismen är ett hot för män eftersom feminismen enar kvinnor i frågor som rör kvinnors rättigheter. Det skrämmer dem. Män kan inte förstå att de själva har enats om saker i hundratals år dem emellan för det är så självklart att det inte ens kan ifrågasättas. Mansfrågor provocerar liksom ingen eftersom det står högst upp på den dagliga agendan, alltid. Kvinnofrågor, däremot, provocerar nästintill alla män och även de kvinnor som vill vara till lags. Dagens petitesser kring att män våldtar kvinnor och att jurister och domare i domstolar kräver att kvinnor är nyktra nog och har tillräckligt täckande kläder på sig för att deras nej ska räknas, är ju bara finlir. Att vi t.ex aldrig har haft en kvinnlig statsminister i Sverige är väl bara en slump? Vi får rösta, men vi ska bara rösta på förslag som gynnar mannen i systemet, annars har vi tagit vår rätt för långt. Att kvinnor dessutom tjänar mindre än män TROTS att de utbildar sig i högre utsträckning är också bara en struntsak som kvinnor ska blunda för. Vi får ju vara glada över att vi får jobba, det fick vi trots allt inte förr…

Och ärligt talat. Om feminister en dag lyckas driva feminismen så långt utan att männen har mördat oss på vägen, så tror jag faktiskt att alla människor kommer få det bättre i en värld där kvinnor härskar. Män har nu härskat i alla år och jag tycker faktiskt inte alls att det går särskilt bra. Krig och svält som dödar människor samt ett klimathot som inte tas på allvar. Män kommer utplåna den här planeten och det pinsamma här är att män tror att kvinnorna är deras största hot. Tillåt mig skratta.

 

En perfekt sommarkväll

Jag har haft en ledig söndag från både bloggen och barnen faktiskt. Åkte hem till min pappa i morse och lämnade barnen hemma med CG, skönt med lite egentid efter att ha varit ensam med dem nästan hela veckan. Behövde få lyssna på radion i bilen utan att lyssna på babbel från Abbe i baksätet eller skrik från Olle i passagerarstolen samtidigt. Blir liksom en helt annan upplevelse då. He he
Hemma hos pappa gjorde vi i ordning hans blomlådor ute på balkongen och åkte sedan till havet för ett glasspaus. En mysig dag!
Ungarna sover sedan drygt två timmar tillbaka och jag har lyssnat på otaliga berättelser från CG och svensexan han var på under helgen för sin vän som gifter i snart. Svensexor låter aningen mer intensiva än vad jag uppfattar möhippor som. Möhippor går ut på att ha det mysigt och trevligt med spa och god mat i princip, svensexor verkar gå ut på helt andra grejer…

Ikväll ligger solen så fint över altanen och vi ska grilla hängmörad t-bone steak och lite annat smått och gott. Färskpotatis till såklart. Som efterrätt blir kvällens skörd från växthuset: jordgubbar. Ingen grädde och inget socker behövs, de är så där ruskigt söta och mumsiga alldeles i sig själva. En perfekt sommarkväll, helt enkelt.

 

Fira födelsedag på Avalon

Vilken härlig dag vi har haft! Det är min mammas födelsedag idag och den har vi firat inne i stan med lyxlunch på solig uteservering. Jättemysigt och barnen skötte sig bra, tack och lov. Vi hade hoppats på att de skulle sova under lunchen men de vaknade precis när vi fick bord och då var det bara att gilla läget. Abbe och Olle fick smaka på vår mat och fick utöver det en tallrik med pommes till deras förvåning. De älskade det. Vi åt en trerätters med pilgrimsmusslor till förrätt, torskrygg till varmrätt och crème brûlée till efterrätt. En riktig dundersupé, minst sagt! Barnen var glada över att få träffa mormor och gammelmorfar, så de hoppade runt mellan deras famnar hela lunchen. Efteråt gick vi till trädgårdsföreningen och lekte. Det har varit en riktig toppendag för allihopa!

Nu under eftermiddagen har dock Abbes feber kommit tillbaka och han klagar på att han ont i ryggen och på sidan. Igår hade han 39,6°C och i morse 38°C. Nu är uppe på 40,4°C så det känns lite oroligt. Men jag ska ge honom en supp, ett stort glas äpplejuice och sedan får han gå och lägga sig en timma tidigare än vanligt, så får vi hålla tummarna för att en natts sömn gör sitt och att han är kry i morgon. Är han lika dålig kanske jag måste åka in med honom…

 

Sluta försök hitta giltiga argument för att kvinnor ska förbli diskriminerade

Pojkar är bråkigare än flickor så är det bara. Dom slåss och kastar saker på varandra och på flickor. Dom gapar och skriker och hörs mer. Detta har diskuterats sedan 60-talet. Ingen har någon ”bot” för det.

Vore kul om du kunde återkoppla ditt resonemang kring forskningen i detta ämne där många träter om huruvida den sociala miljön spelar större roll än gener och vice versa. Det pågår ju ständig forskning på detta – vet inte vilken skola du har tagit till dig men det verkar ju vara den som helt och hållet tror på miljö och helt bortser från arv.

Ett litet exempel bland tusentals:

http://fritanke.se/varfor-ar-kvinnor-radda-for-darwin/

-Två hopslagna kommentarer från samma avsändare

Ja, jag är av den uppfattningen att våra egenskaper och intressen formas av miljön vi växer upp i. De enda biologiska skillnaderna jag kan skriva under på är de faktiska skillnaderna, dvs våra biologiska kroppar som skiljer sig åt (att kvinnan har en snippa och livmoder medan mannen har en snopp). Argument som ”boys will be boys” köper jag inte alls, det tror jag är ett utmärkt sätt att slippa ta ansvar för hur fundamentalt olika våra barn växer upp på grund av deras kön. Och hur skillnaden sedan blir i livet. Jag vet inte vad det är för forskning du vill ha, men att använda länken som du hänvisar till som stöd för varför kvinnan borde acceptera sin plats som underordnad mannen känns helt galet. VI VET ju att kvinnor behandlas sämre än män ekonomiskt, politiskt och socialt. Det är ju inget hittepå. Kvinnor har sämre lön och därmed sämre pension än män (läs här), kvinnor har betydligt mindre inflytande i samhället via politiken än vad män har (läs här) samt kvinnor mördas, våldtas och blir slagna på grund av att de är just kvinnor som agerar fel (enligt mäns tolkning av hur en kvinna får vara) på olika sätt i sociala sammanhang. Som gör att män måste tillrättavisa (slå, våldta, mörda) och därmed har en helt annat möjlighet att leva och tänka fritt i det sociala sammanhanget (här kan du läsa ett stycke om det dödliga våldet mot kvinnor som oftast begås av män i kvinnans närhet. Se stycket under rubriken ”alkohol ofta med i bilden”).
Jag tänker att OM det verkligen nu är så att pojkar och flickor är så otroligt olika varandra, då är ju det snarare ett ännu starkare argument för genusmedvetenhet. Det känns spontant som att det blir ännu viktigare att barnen får träna på de egenskaper och uppmuntras för de kvalitéer och sidor som de då inte har lika mycket av biologiskt!? Om det nu är så att flickor föds som mer empatiska och mjuka och omhändertagande, är det inte då extra viktigt för pojkar att få träna sig i den biten? Och kanske att flickor då kan träna de egenskaper de då inte alls har naturligt som; styrka och att sätta sig själv i första rummet. Och om pojkar nu är mer våldsamma och bråkiga och vilda av naturen blir det inte extra viktigt att pojkar får hjälp med att tona ner den biten då?

Vi lever ju ett samhälle där kvinnan diskrimineras på alla plan, som går ut över hennes ekonomi, makt och liv. Så oavsett om vi tror att kvinnor är diskriminerade pga de är födda in i att bli det eller att de har blivit det pga sociala konstruktioner så måste det ju upphöra. Känns helt ointressant att prata om varför kvinnor är diskriminerade om man försöker hitta legitima skäl till varför hon fortsättningsvis också kommer vara det. Av naturliga eller onaturliga skäl, kvinnor är underordnade män i vårt samhälle idag och det finns inga giltiga skäl till att hon vidare ska acceptera detta. Så att föra debatten om varför pojkar och flickor är så otroligt olika varandra har ingen annan betydelse än för att motverka det, inte ursäkta.

 

Tillfredsställd och otillräcklig på samma gång

God morgon från morgonsoffan! Den äldre av bebisarna kom precis ner och den yngre har varit vaken två timmar redan. Nu sitter de i vardagsrummet och ser på Bolibompa med varsin flaska i munnen. Deras favoritstund på dagen om man ska tolka dem rätt, lugna och glada och mysiga. Helt i linje med hur jag vill ha det på morgonkvisten. Jag passar på att tvätta och städa undan. Denna eviga sysselsättningen som försätter mig i en känsla av otillräcklighet men som också skänker mig ett lugn. Att det aldrig riktigt blir klart (när man väl når botten på tvättkorgen så har en annan hög med smutstvätt tagit fart eller den totalt omöjliga uppgiften att hålla vardagsrumsgolvet rent från leksaker som resulterar i ett ständigt plock). Ja, ni som vet ni vet. Känslan av att ha ett undanplockat och städat hem ger mig dock en tillfredsställelse som kan mäta sig med otillräckligheten. Kanske att det går jämnt ut. Nu ska jag ställa fram frukost. 

 

Och Sigge Eklund är ingen jävla analytiker

Jaha ja, två män, Alex Schulman och Sigge Eklund, i sin podd (som är en av de största med flera hundratusen lyssnare) mansplainar om huruvida Elaine Eksvärd inte är expert inom sexuella övergrepp och till råga på det anklagar henne för att ha förstört en familj med sitt jobb för sexuellt utnyttjade barn. Så otroligt smaklöst och pinsamt beteende av två snubbar som sitter och tycker och tänker om saker och personer i en jävla podd. Vilka är Alex och Sigge att överhuvudtaget ge sig in i diskussion OM Elaine och henne brinnande engagemang för barn och ungdomar som själva bara dräller runt och är hobbytyckare. Vad gör de själva för barn som råkar illa ut? Svar: ingenting. Har dessa män ingen skam i kroppen? De är ett så tydligt tecken på att män kan sitta på sina höga hästar (menar toastolar) och se ner på kvinnor som kämpar och engagerar sig i saker som verkligen betyder någonting utan att någon höjer på ögonbrynen och undrar vad fan de egentligen håller på med. De sprider lögner och anklagar kvinnor för saker som är tagna ur luften. Lika mycket som Sigge hävdar att Elaine inte är barnpsykolog (som hon dessutom aldrig ens ha påstått sig vara, men I ALLA FALL) så är ju han lika lite någon jävla analytiker som har rätt att döma folk (på fel grunder dessutom). Jag blir så illa berörd av män som beter sig om odjur. Tack men nej tack Sigge Eklund, din mansplaining är hänsynslös och osann. Dags att vakna ur din våta mansdröm där du får lov att bete dig hur fan som helst. Det är inte okej. Det är så inte okej.

Här kan ni läsa Alex och Sigges mansplaining i textformat

Här kan ni läsa Elaines svar

Här kan ni läsa en sammanfattning

 

Vardagstrams

Den här fredagen har masat sig fram i en väldigt lugn takt. Jag och barnen har varit hemma hela dagen och skrotat, dvs legat i soffan och tittat på tv. I princip. Har lagat mat också för en gångs skull, känns som att mina barn har levt på köpmat/skräpmat flera dagar i rad så nu var det dags att bryta mönstret. Eftersom jag är ensam med barnen blev det en enkel lunch, korv stroganoff med blomkålsris. Olle åt så han storknade och Abbe som vanligtvis jublar över det valet petade bara i maten innan han bad om att få lämna. Han la sig i soffan, alldeles glödhet på kroppen och var inte alls på humör. Tog tempen på honom och den visade på 39,6°C. Inte så konstigt att han har varit ledsen och lättkränkt hela dagen. Han har fått leva på ersättning och alvedon istället. Får se hur han mår i morgon, hoppas att det är bättre såklart. Vi ska nämligen fira min mamma som fyller år, men det är dumt om han är sjuk och hängig då!
Det blev väldigt tyst och skönt här hemma nu när barnen är lagda. De somnade på två röda och det är svårt att inte uppskatta deras otroligt enkla nattningar när man är gräsänka för en helg. Vill inte ens tänka tanken på hur det hade varit att ha krångliga barn vid nattningarna, som ensam förälder.

I stroganoffen har jag hackad lök (gul), strimlad falukorv (med HÖG kötthalt), tomatpuré, dijonsenap, grädde och creme fraîche. Lite salt och peppar.

Blomkålsriset är bara riven blomkål som kokats 2-3 minuter och sedan fått en rejäl klick smör när vattnet är uthällt.

Salladsbladen och persiljan är plockat från lådorna på altan som CG odlat i. Godaste!

 

Den ömmande feministpappans dolda agenda

Från ”kvinnokämpen” Joakim Lamottes FB-sida

Alltså jag tycker det här med att män som får döttrar helt plötsligt blir feminister är en väldigt intressant fenomen. Hur kommer det sig att hans mamma som födde honom inte var skäl nog att vilja se kvinnor som jämlikar i vårt samhälle? Eller kvinnan som födde hans dotter, varför är inte hon i egenskap av hans kvinna/fru/sambo/flickvän/särbo viktig nog att anse ha samma värde som honom? Nej, det är först när dottern föds som det är intressant för honom att belysa det enormt utbredda kvinnohatet som finns i vårt samhälle. Det är så intressant att det som kvinnor har fört en kamp mot i flera hundra år först går upp för män när de får döttrar. Han vill ju inte att hans döttrar ska växa upp i ett samhälle där män våldtar kvinnor hejvilt utan att bli fällda i domstol. Och det är ju bra. Men det är ju precis vad män har gjort i alla tider och då minsann har det inte varit intressant att försöka förändra det. Förrän dotterns föds då.

Det kan ju bara betyda att hon i egenskap av hans dotter är viktig att värna om, inte för att hon är en dotter av vem som helst – alltså en kvinna. Och hur kommer det sig? Män klarar helt enkelt inte av att se kvinnor som sina jämlika, för då hade det varit en självklarhet att värna om kvinnors rättigheter redan från början. Men att det blommar ut en feministisk tanke när dottern föds är för att hon i egenskap av hans barn aldrig kommer vara hans jämlike. Han kan alltså kosta på sig att bli feminist bara det inte gör att han personligen mister sin maktposition. Han kan ju aldrig förlora makt på det sättet, eftersom han i egenskap av förälder står över barn pga auktoritet. Vilken smidig lösning för mannen, att omfamna tanken om allas lika värde, bara han själv slipper bli jämlik. Det gör han genom att komma ut som feminist först när dotterns föds. Innan dess har han inte kommit på tanken att kvinnor utsätts för allvarliga brott mot lagen om mänskliga rättigheter, där han utgör en betydande del i den strukturenen. Det är ett tydligt bevis på att män inte är villiga att dela med sig av den makt de är födda med och girigt tillskansar sig på bekostnad av kvinnor.