Nytt år men samma gamla förtryck

Det känns nästan lite svårt att påbörja det här inlägget, dels för att det var fem månader sedan jag senast skrev och dels för att det finns så mycket att säga att det blir svårt att veta var jag ska börja. Min blogg är inte renodlad feministisk indoktrinering men den har ett tydligt budskap om att synliggöra mäns överordning i samhället på kvinnors bekostnad, blandat med tankar om mitt familjeliv. Att belysa det förstnämnda perspektivet är tydligen väldigt provocerande för många eftersom jag i slutet på förra bloggperioden upplevde ett stort motstånd när jag skrev och påpekade mäns strukturella maktutövande och kvinnoförtryck. Av framförallt män som absolut inte ville ta in budskapet utan istället hakade upp sig på att deras egna förolämpade egon fick sig en törn av att behöva beblandas med andra män. Sorgligt men också väldigt talande för varför vårt samhälle ser ut som det gör. Att ställa män till svars för handlingar är princip omöjligt eftersom män väldigt sällan behöver ta ansvar för sina handlingar eller ens kännas vid dem. Det är lätt att se vad andra män har gjort för fel, men att som man se sin egen del i det större perspektivet som att vara en del av en kultur som systematiskt förtrycker kvinnor och bidrar till strukturer som upprätthåller ett visst mönster är oftast omöjligt för honom att erkänna. Han blir snarare akut drabbad av jätte-bebis-syndromet och spelar istället korkad och totalt verklighetsfrånvänd, slänger ifrån sig anklagelserna och vill istället att fokuset ska hamna på hans oskuld och honom som offer – att det är synd om honom som blir beblandad med andra män (INTE-ALLA-MÄN skriker han för full hals) och så kommer man ingen vart med det som verkligen var alarmerande (som att kvinnor förolämpas, trakasseras, antastas, förgrips på, våldtas, skadas, förföljs, mördas VARJE DAG av MÄN). Och dessa hemska män är egentligen helt vanliga män (pappor, makar, bröder, vänner, söner) som är födda och uppvuxna i ett samhälle som inte tydligt nog har visat att kvinnor är värda lika mycket respekt som män. Män har inte fått lära sig att se kvinnor som sina jämlikar utan som något de äger eller i alla fall inte behöver respektera. De gör som de känner helt enkelt. Det har i sin tur gjort att de män som gjort sig skyldiga till brott inte har fällts i rättssalen, eftersom de väldigt sällan inte ens förstår att de har gjort något fel (jag trodde hon ville, jag hörde inte att hon sa nej, jag förstod inte att det var ett övergrepp) och kommer undan med det som en helt rimlig ursäkt. Kvinnors rättigheter trampas på och struntas i av rättsväsendet i allmänhet men det stora samhället i synnerhet. Den tystnadskultur bland kvinnor som på grund av dessa omständigheter råder bidrar dock återigen till att mannen är mer benägen att förgripa sig på hennes kropp och frihet utan rättsliga konsekvenser. Som en mörk och ond spiral som aldrig tar slut. Det är nästan komiskt, som att det på något sätt finns en fix idé om att kvinnor inte ska ha några rättigheter och om hon råkar få det är det bäst att se till att hon inte använder sig dem genom att tysta henne. Ett paradoxalt system med en enda vinnare: mannen. Patriarkatet i sitt ess!

Med de orden säger jag välkommen tillbaka! Trots att vi lever i ett samhälle som inte vill kvinnor väl har några av oss ändå lyckats värja oss från vissa invanda mönster och skaffat oss en analys. Vi har tagit på oss de glasögon som tydligt visar hur vi systematiskt förtrycks på alla områden, överallt och hela tiden. Jag är inte stark nog att komma undan förtrycket, men jag är tillräckligt mån om andra kvinnor att jag utnyttjar mina (på pappret) rättigheter att sprida budskapet så att fler kan känna igen förtrycket de utsätts för. För det är just så, för att patriarkatet inte ska framstå som totalt pinsamt bäddas ju kvinnoförtrycket in i så många olika konstellationer att de nästan jämt går obemärkt förbi. Kvinnor märker alltså inte ens när de blir förtryckta. Ju fler som känner till det, desto större chans att vi tillslut är tillräckligt många som säger ifrån. Som #metoo så fantastiskt nog är en produkt av. Kvinnor som vågar berätta om det förtryck ALLA män utsätter oss för på alla områden, överallt och hela tiden.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *