Mannen, jättebebisen!

En liten snabb fundering så här innan vi ska iväg till skidbacken med barnen är när man egentligen kan hålla män ansvarig för sina handlingar…

  • När pojkar trakasserar flickor är de för små för att förstå vad de håller på med.
  • När de i tonåren går över till tafs och sexuella övergrepp heter det istället att ”killar är sådär i den här åldern”.
  • När de är unga vuxna och inte kan sköta sitt hushåll har de helt enkelt inte lärt sig än.

Och sedan står de där som äkta män och pappor, med fruar de inte respekterar och barn de inte tar något ansvar för. Då undrar vi helt plötsligt varför han inte har lärt sig det där med ansvar och respekt på vägen. Vi letar bortförklaringar till att han inte har lärt sig det genom att skylla på dålig uppfostran, han kanske har blivit utsatt för trauman i barndomen, han kanske mår dåligt… Aldrig att mannen själv får förklara sig och stå till svars för sina brister och handlingar.

Kvinnor däremot, dem håller vi ständigt ansvariga för sina handlingar. Och mannens med, dessutom! Mäns våld mot kvinnor bortförklaras och försvaras. Vi skyller på offret – vad hade hon egentligen på sig när hon var ute och gick en sen kväll? Och vänta lite här, varför var hon ute och gick öht? Hon får ju skylla sig själv om hon inte kan hålla sig inomhus sent på kvällen liksom.

Män framställs ju dessutom som kåta svin som inte kan kontrollera sin drift. Kvinnan får ta ansvar för mannens sexualitet. Hon blir den skyldige om hon råkar bli våldtagen eller trakasserad (man får helt enkelt se till att skyla sig för att inte uppmuntra, och gör man inte det får man skylla sig själv). Vi lever i ett samhälle där kvinnor inte får vara fulla eller lättklädda och absolut inte gå med en man hem som man inte känner VÄLDIGT VÄL för annars får man skylla sig själv om något händer. Herre Gud, hur kan hon följa med en okänd man hem (varför ALDRIG fullt fokus på mannen och varför han skadat kvinnan?)?

Och vi lever i ett samhälle där män systematiskt ursäktas när de tafsar och kränker (”lite får du väl tåla!” eller så ”misstolkar” hon situationen). Alltid fokus på kvinnan och hennes ansvar till varför en situation blev som den blev. Låter det som ett rättvist och jämlikt system? Nä, skulle inte tro det. Och så finns det folk som tror att vi är jämställda i Sverige. Tillåt mig skratta. Eller gråta kanske är mer rimligt?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *