Blir män dumma i huvudet pga aldrig behövt konkurrera på lika villkor?

Apropå ”inte alla män” och att det bara är ”en liten bråkdel av alla män” som faktiskt gör sig skyldiga till brott mot kvinnor och därmed ska absoluuut inte alla män behöva ta ansvar för kvinnoförtrycket. Tillåt mig skratta. Det spelar liksom ingen roll om man diskuterar kvinnomord, våldtäkter, ojämlika löner, det obetalda jobbet i hemmet, att kvinnor stöter i glastak i arbetslivet, att kvinnor vabbar mer, kvinnors psykiska ohälsa osv det slutar alltid med INTE-ALLA-MÄN-kommentarer från alla olika håll, men särskilt från vita, medelålders män som har alla privilegier hos sig utan att ens behöva höja ett finger. Det är så jäkla pinsamt att behöva berätta för dessa män hur bra de faktiskt har det tack vare sitt könsorgan och sin hudfärg. De kan för allt i världen inte förstå hur andra personer (som inte är män eller vita) kan ha sämre förutsättningar än dem för hallå alla föds ju nakna och med två händer som man sedan skapar sina liv med. Typ. ”Man kan om man vill” och ”låt inte ett långt historiskt förtryck sätta stopp för era drömmar och mål”.

Jo, visst, tjena. Vilka foliehattar vi har att argumentera med. Så otroligt provocerande resonemang att man nästan tappar hakan i bordskanten. Ja, det är väl lätt att säga när man alltid har varit den som privilegierats och fått försprång på andras bekostnad. Samhället har banat väg för er i flera hundra år, vägen är till och med så slipad att ni inte ens märker att andra behöver stå tillbaka när ni ska fram och ut i livet. Men om vi nu ska ”lita” på dessa välmenande, peppande män som menar att det bara är ”några få män” som ligger bakom ojämställdheten som drabbar hela den kvinnliga befolkningen (och den med en annan hudfärg än vit också för den delen men det behöver vi inte diskutera nu), varför går det så jävla segt att få tag i dessa män? Har dessa män någon typ av superkraft som gör att de kan glida runt i århundraden helt obemärkta och förtrycka stora delar av jordens befolkning? Det borde väl ha högsta prioritet av alla att få dessa hemska män bakom lås och bom så att alla ni andra män slipper ta ansvar för dessa eleka mäns räkning?

Det låter lite väl dumt i mina öron… konstigt att utbildade vuxna hänvisar till sådana totalt orimliga fakta. Är de dumma i huvudet? Blir man dum i huvudet av att aldrig ha behövt kämpa pga alltid haft bättre förutsättningar än alla andra? Så otroligt oödmjukt. Och såna snubbar har vi på alla världsledande positioner (det kanske mest uppenbara ämbetet i västvärlden är väl presidenten i USA som ”grab:ar women by the pussy”) och låter förtrycket av kvinnor hållas, eller snarare gör det ännu sämre genom att införa striktare lagar om kvinnans rätt till sin egen kropp (t.ex abortlagarna). Det är så jävla skevt. Bara att han blev president i världens mäktigaste land (folkvald, dessutom!!!!) är ett jävligt konkret exempel på att kvinnoförtrycket finns och lever än idag. Att Sverige aldrig har haft en kvinnlig statsminister är ett tecken på att kvinnoförtrycket finns och lever även i Sverige. När ska det här gå in? När ska det här tas på allvar? Att halva jordens befolkning (kvinnor) förtrycks systematiskt av ALLA MÄN (för er som inte förstod att det alltså är helt omöjligt att det är en liten bråkdel av det manliga släktet som bedriver det själva) borde prioriterats för länge sedan. Men det gör inte det. För män håller män om ryggen och män har makten i världen. De är inte intresserade av att låta kvinnor få ett bättre liv, det kommer ju konkurrera ut dem på nolltid och det får ju bara inte hända…. då skulle ju världen bli en mycket sämre plats med fred och jämlika förhållanden. Nej usch, det får vi bara inte låta ske.

5 kommentarer

  1. Vi tycker inte lika

    ”Att Sverige aldrig har haft en kvinnlig statsminister är ett tecken på att kvinnoförtrycket finns och lever även i Sverige. När ska det här gå in?” Mer mera som du skrev här!

    Det beror med största sannolikhet på personer som har samma aggressiva och intoleranta åsikter som du har. Naturligtvis spelar det också in att många ultrafeminister väljer att inte bidra till samhället utan förlitar sig på att blir försörjda av sina män – precis som du. Vad väntar du dig liksom – ska vi alla andra utbildade, tänkande och arbetande kvinnor dra hela lasset för er som tror att livet handlar om att byta blöjor och tvätta kläder från det ni är unga.

    Nej du – kan du inte försörja dina barn själv – så vänta då för allt i världen med att skaffa dom. Du gör dig själv till ett offer och det är detta som skapar svårigheter för kvinnor som vill ignorera det här tramset och bara konkurrera på exakt samma sätt som män – vilket vi faktiskt kan idag. Jag och alla mina vänner är utmärkta exempel på det. Du har cementerat dig själv fast i en 50-talsroll. Hoppas i alla fall att du är snäll emot din egen man för du har ju som sagt valt själv att göra dig helt beroende av honom.

    1. josefinoberg

      Lustigt hur man kan få en person i en tvåsamhet att vara beroende av den andra men helt glömmer av att det går åt båda håll. Min man har tack vare mig två fantastiska och smarta och välartade glädjespridare i sitt liv, utan att ha behövt göra avkall på sitt jobb eller karriär eller sin kropp heller för den delen. Som jag har gjort för honom. Jag vet inte hur du kan veta så mycket om vårt privatliv, men det du glömmer är att innan barnen kom jobbade jag heltid (direkt efter gymnasiet) och har därför en föräldrapeng som är långt över minimum, alltså pengar jag själv har jobbat ihop för att få nu när jag är föräldraledig till våra gemensamma barn. Det är dessutom så, du som uppenbarligen (inte) vet hur det ligger till, att jag har pluggat ett år på universitetet mellan mina två perioder som föräldraledig och kommer fortsätta plugga på universitet nu i höst när båda barnen kan gå på förskola. Min man kan dessutom komma hem till ett hem där hans smutsiga tvätt är upptvättad och inlagd i garderoben, hans smutsiga disk är diskad och står fint i skåpen, maten är färdiglagad och framdukad på bordet när han kliver in genom dörren, barnens kläder ligger vikta och rena i rätt storlekar när det är dags att klä på dem för dagen osv. Han är precis lika beroende av mig och mitt jobb som jag är av hans till vår gemensamma familj och gemensamma hem. Problemet är att det är den i förhållandet som tjänar mest som alltid ses som den oberoende och det är precis vad jag vill belysa med mina inlägg och analyser. För det är faktiskt så att strukturellt är kvinnor mer sårbara vid en skilsmässa för att kvinnor har investerat tid och kraft i det gemensamma medan mannen har investerat i sig själv utanför det gemensamma. Att det strukturellt alltid är så är ett problem, ser inte du det? Jag skulle snarare säga att jag, av dig och mig, uppenbarligen är den lite mer utbildade och tänkande människan. Det är jag som ser strukturer, inte du. Det är jag som analyserar människor och relationer utifrån kön, inte du. Jag är den som vågar kasta ljus på ett förtryck som är så ingjutet i vårt samhälle att personer som du blir ilskna när någon som jag berättar om det, för att du uppenbarligen går med på att leva i ett förtryck och låtsas som att det inte finns samt uppmana andra att tro på att det inte finns.
      Kul att just du konkurrerar med män på samma villkor i ditt liv, jag har tyvärr svårt att tro på vad du säger. Det finns dessutom betydligt fler kvinnor som inte gör det, och det är det som är problemet. Att du kör ditt eget race är jättebra, att du trampar på andra kvinnor i framfarten är bara att beklaga. Att du springer patriarkatets ärenden och försöker läxa upp mig om mitt liv känns väldigt naivt och dumt. Jag vet mycket väl vad jag är värd i mitt och min mans förhållande. Jag kan se mitt jobb och vad det bidrar med för värde för min man och min familj. Att han har en högre lön än mig är inget som någonsin kan väga tyngre i vårt gemensamma liv. Skulle han inte ha mig (och därmed det som jag bidrar med hemma och till våra barn) så skulle han med sin lön behöva avlöna någon som gick hemma hos honom och skötte all markservice eftersom han omöjligt skulle kunna jobba lika mycket som nu och samtidigt även hinna vara hemma med barn och städa/tvätta/disk/plocka/byta sängkläder/vika tvätt/skura toaletterna/laga mat/uppfostra barnen osv. Jag tror ärligt talat inte att det hade varit en bättre investering för honom om han vill ha samma standard som nu.

  2. Vi tycker inte lika

    Hej hej igen,

    Du säger angående en eventuell skilsmässa att kvinnor ligger sämre till för att kvinnor generellt investerar mer tid i hemmet och ”mannen har investerat i sig själv utanför det gemensamma”.

    Är det någon som har tvingat just dig att vara hemma och gulla med barn hela dagarna och är det någon som har tvingat din man till att försörja er alla? När det gäller den så kallade markservicen så kan ju den läggas på olika nivåer så klart så tro aldrig att du är oumbärlig. Dagis finns ju och att slänga i en tvätt samtidigt som man förbereder mat är ju inge stor grej direkt. Städa kan man göra typ max 1 gång i veckan och i ett normalnedsmutsande hushåll tar det då max 2 timmar. Det innebär väl en effektiv arbetstid av en hemmafru på kanske max 1.5 timmar per dag – att då jämföras med en man som säkert jobbar mer än 8 timmar per dag.

    Gör inte alla människor sina egna val? Är det även skillnad på svarta och vita, judar och kineser eller vart vill du komma? Vi är alla människor som föds fria att välja vad vi vill göra. Biologiskt är kvinnor mer intresserade av att ta hand om hem och barn och män vill mer ut och röra på sig. Det är liksom nedärvt sedan forntiden – Inget du ändrar på genom ultrafeministiska åsikter och allmän aggressivitet emot män och andra oliktänkande.

    Sätt dig ned och räkna till 10 och tänk efter lite. Bara ett råd i all välmening. Du har framtiden för dig så slösa inte bort din tid på ilska över saker som du ändå inte kan påverka och som inte har någon egentlig betydelse då du nu själv har valt hur du själv vill leva…och….framförallt…var rädd om din man nu!

  3. Du skriver så otroligt träffsäkra analyser! Synd bara att du får så kverulerande kommentarer. Hoppas verkligen att du orkar fortsätta att blogga trots att du börjar studera, dock tycker både min man och jag att föräldraledighet är mer arbetsamt än vilka jobb och studier som helst (till skillnad från den nedlåtande människan som kommenterat ovan). Heja dig!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *