Barn som bråkar

Ungarna har somnat och CG och jag ligger utsträckta i varsin soffa och tar igen oss. Att vara ensam med båda barnen hela dagen tar på krafterna och jag känner mig alldeles matt. Det har varit håll igång och Abbe kör riktigt hårt med Olle, båda har varit som två duracellkaniner. Ibland leker de tillsammans och ibland får Abbe för sig Olle absoluuuut inte får vara med eller röra eller följa efter eller vara i samma rum eller ens på samma våningsplan som honom. Då blir det skrik och gråt från båda och de tillfällena är riktigt påfrestande. Det blir ju alltid så att jag tar Olles parti eftersom det är det mest rättvisa (oftast). Abbe har en tendens att bli polis här hemma och följer man inte hans order blir han riktigt arg (som han själv uttrycker det). Jag vill ogärna att det är någon lek som vi alla ska spela med i, eftersom han faktiskt inte alls är den som ska diktera vad och hur och när vi får göra saker. Får helt enkelt motarbeta det genom att inte följa hans lagar och istället avleda honom eller som idag: ta fighten. Man väljer ju sina fighter som det heter men vi har kommit överens om att bli lite hårdare mot Abbe vid de tillfällena. Just för att slippa sånt här i fortsättningen. Men Abbe är hård och sätter verkligen hårt mot hårt. Jag blir som sagt alldeles matt av detta. Som ni kan utläsa så har det varit en del skrik och bråk från mitt håll. Har dåligt samvete för det nu när lugnet har lagt sig och båda sover. Men fan, i stundens hetta blir jag så provocerad och irriterad och förbannad över hans beteende ibland att jag inte kan göra annat än att skrika tillbaka. Sjukt lågt föräldraskap men man är ju inte mer än människa försöker jag intala mig själv. Jag fick kompensera med kramar och ett förlåt efteråt men det känns ändå fruktansvärt dåligt i hjärtat. Jag kompenserade t.om med att baka en rulltårta till honom. Som han fick vara med och baka och smaka på. Dessvärre fick den tummen ner av honom och han åt istället upp Olles äggröra och lämnade sin tårtbit. Verkligen Abbe i ett nötskal. Jätteexalterad över att få vara med och baka, men själva slutresultatet är ofta helt ointressant och äckligt. Oavsett vad det är. Han gillar helt enkelt inte bakverk och ärligt talat är det väl att föredra än tvärtom. Min tvååring får gärna äta äggröra istället, det gör mig ingenting. Desto mer till CG och mig ikväll tänker jag. Jag blev i alla fall nöjd med den. Chokladsmak med smörkräm. Går det ens att misslyckas med det? Nej.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *