Hur vi berömmer barn gör skillnad

Jag tycker ju som bekant (läs här och här) att vi ska bekräfta våra barn och visa att vi älskar dem på andra sätt än att kommentera deras utseende eller prestationer, t.ex. att de gör oss glada och att det är roligt att umgås med dem, att de är betydelsefulla för att de finns och inte för att de har åstadkommit något särskilt. Mina barn kommer alltid värderas högst oavsett hur vackra eller duktiga de är, det är ju mina barn och jag älskar dem oavsett. Finns ingen anledning att lägga in bedömningar där, bara bekräftelse och uppmärksamhet.

Jag får ju bita mig i tungan varje gång Abbe eller Olle gör något, jag vill ju helst att folkmassorna ska applådera och änglakören sjunga för full hals så fort de har lyckats med något. Om det så är att prutta på beställning eller kladda färg på ett papper. Fast vad händer med deras självförtroende när jag hela tiden uttrycker hur duktiga det är som gör eller kan något? Vad händer den gången jag inte säger det? Ska barnet tolka det som att det inte var bra eller fint då? Eller om jag hela tiden överöser dem med att de är jätteduktiga som kan cykla, vad tänker barnen om de som ramlar av eller inte kan cykla? Är de ”oduktiga” då? Ska mina barn värdera andra barn som inte kan? Eller jämföra sig själva med andra som kan något de inte kan? Jag vill bespara mina barn att jämföra sig själva och andra barn. De ska bli bekräftade i vad de gör men inte värderade. Det kommer de ändå bli tids nog med betyg och andra krav som skolan och samhället ställer. Jag som förälder behöver inte kasta in dem i det. De behöver inte det, de är ju för mig värdefulla ändå.

Växande beröm tycker jag är jätteintressant och viktigt. Om min son visar sig ha en talang i att måla och jag berömmer honom för det kan det bli ett dilemma. Jag vill inte ge beröm som bara fokusera på talang för det kan ju få honom att tro att han enbart ska satsa på det han har lätt för. Det kanske till och med leder till att han drar sig från att testa andra saker än det han naturligt är bra på. Han kanske blir rädd för att misslyckas. Och alla vet ju att det är lättare att hålla sig till det man är bra på och får beröm för än det som är ovant och svårt. Frågan är om vi vill begränsa våra barn eller få dem att utvecklas. Jag vill få mina barn att utvecklas och det får jag genom att berömma deras ansträngningar mer än själva resultatet. Jag vill att de ska fokusera på att ha tålamod och att ”hårt jobb lönar sig”. De ska känna att även när de inte lyckas så är inte det ett misslyckade utan ett tecken på att de fortfarande håller på att lära sig snarare än ”Om jag måste anstränga mig så är det nog inte mig grej. Det är ingen idé att ens försöka göra något jag inte har medfödd talang i.”
För att fortsätta i spåret om hur vi pratar och berömmer barn såg jag det här klippet som är jätteviktigt, se själva.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *