En feminist kan inte leva som hon lär

Nu när vi är hemma efter resan i Sydkorea är det skönt att få ställa sig i badrummet och använda sina egna ansiktsprodukter och krämer. Det ska även bli skönt att boka tid för en uppfräschning av brynen. Jag försöker ju vara så medveten som möjligt om vad jag gör och varför jag gör det. Jag inser ju då också att jag använder BH, rakar benen, bantar, fixar brynen på salong, köper nya fina kläder, målar tånaglarna, osv pga det samhälle vi lever i och inte för att jag själv vill det. Eller jo, jag vill ju det men det är ju för att jag har blivit uppfostrad att tycka om sådant. Jag menar, hur jävla bekvämt är det egentligen med BH? Hur mycket tid lägger vi inte på att raka bort naturligt hår på kroppen? Hur roligt är det att behöva tänka på vad vi äter samt hålla koll på siffrorna på vågen varje dag? Svar: Inte alls bekvämt eller kul, men det är patriarkatets värderingar och krav på kvinnan och hennes kropp.

Oavsett hur medveten jag är om detta så är jag ju barn av min tid. Ni vet ju också (eftersom jag tjatar om det) att kvinnan bestraffas när hon försöker undvika kraven. En kvinna som inte använder BH är en bekväm kvinna och det är äckligt. En kvinna som inte rakar ben/armhålla/underliv är en hårig kvinna och det är äckligt. En kvinna som inte bantar är en tjock kvinna och det är äckligt. Det går alltså inte att inte bry sig om sitt yttre utan att bli straffad och oattraktiv. Och vem vill vara ett slappt och hårigt äckel? Inte jag. Inte någon om jag får lägga ord i andras munnar. Vi vill helt enkelt visa den bästa sidan av oss själva för att attrahera män. En kvinna som attraherar män är en kvinna som kommer få det enklare i samhället än en kvinna som inte gör det. Och vi är ju inte mer än människor. Alla vill känna sig älskade och uppmärksammade. Problemet är att kvinnor behöver göra sig till, vara någon annan, för att få den uppmärksamheten. Och det är väldigt problematiskt tycker jag.

Många tycker ju att jag måste leva som jag lär för att vara trovärdig och ha rätt att yttra mig. Jag håller med. Men jag är också väl medveten om varför jag gör alla dessa kvinnliga saker och det är ju för att det inte finns ett alternativ. Kvinnor måste vara snygga och fräscha för att överhuvudtaget få synas och höras i samhället, ta plats. Hur ofta ser/hör/läser vi om framgångsrika kvinnor som är tjocka och håriga och ointresserade av sitt yttre? Svar: aldrig. Det är ju liksom inte en slump, eller hur?
Det finns ett kvinnligt intresse som jag faktiskt inte ägnar tid åt eller lägger pengar på och det är smink. Jag pallar helt enkelt inte stiga upp tidigare på morgonen för att lägga en bas och sedan skugga fram olika ben i ansiktet som gör mig ännu snyggare, och det är faktiskt för att jag tycker att jag är okej snygg som jag är. NOTERA: Det handlar om att jag anser mig tillräckligt snygg utan smink för att kunna ”unna mig” att skita i det. Det handlar alltså inte om att jag skiter i hur jag ser ut. Hade det varit så (att jag skiter i om jag är ful eller snygg) hade jag kanske levt mer som jag lär (inte vilja vara patriarkatet till lags) men så är det alltså inte. Utseendet är fortfarande viktigt för mig och kräver mentalt utrymme = patriarkatet har mig precis där det vill att jag ska vara. Kroppsfixerad.

Men jag tänker att det viktigaste är väl ändå att lyfta problemet? Det är ju först när man förstår vad och hur och varför det är som det är, som man kan göra en förändring. Vi måste bli medvetna om det förtryck män utöver för att sedan kunna göra något åt det. Jag vill fokusera min kraft åt att lyfta, diskutera och problematisera det som är problematiskt med att vara en kvinna i ett patriarkat.
Det finns så många kvinnor som inte ens vet att de lever i ett förtryck. Ja, det är sant. Får hela tiden höra om kvinnor som springer patriarkatets ärenden genom att skrika ”inte min man”, ”vi är visst jämställda”, ”jag gör mina egna val”, ”Jag sminkar mig för min egen skull”, ”jag ser inte alls något problem med att jag är den som vabbar och tar ut hela föräldraledigheten. Det passar vår familj bäst” osv i all oändlighet. Min blogg och mina texter skriver jag för dessa kvinnor. Jag vill upplysa kvinnor för att jag tycker det är en självklarhet att alla kvinnor är feminister. Det är först när alla kvinnor anser sig vara feminister som det ens är intressant att försöka få till en förändring. Vi kan ju inte övertala männen att värna om våra rättigheter om vi själva inte bryr oss? Jag vill helt enkelt skriva om kvinnor för kvinnor. Männen är jag inte intresserad av att föra debatten med. De förstår ändå inte och helt ärligt, de kommer inte vilja gör något åt saken även om de ens kunde förstå. Det ligger nämligen i den dominerande gruppens natur att vilja bevara sina privilegier inom gruppen. Attityden män har mot kvinnor kan alltså inte förändras bara sådär. Det måste till andra medel för att få en sådan förändring, nämligen LAGAR. Män kommer inte bara vakna upp en dag och vilja dela med sig av makten och pengarna. Det måste lagstiftas fram. Vad säger det oss? Jo, vi måste rösta (alt kvotera) in kvinnliga politiker som kan föra kvinnors talan. Frågor som rör kvinnor och kvinnors rättigheter. Män kan inte fatta beslut som gynnar kvinnor av två skäl:

  • De förstår inte vad för typ av beslut som måste fattas pga de vet inte hur det är att vara kvinna i ett patriarkat.
  • De vill inte driva samhället i en mer jämställd riktning pga alla män förlorar på det = frågan bortprioriteras för att det är tråkigt och ointressant för dem.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *