Avpälsad

Förutom barn som kräver mycket tid och engagemang så har vi också en hund som kräver sitt, lille Aston. Han blev igår vaccinerad mot rabies och fick hundpass att ha med sig när vi åker till Danmark i slutet på juni. Dessutom fick jag för mig igår när vi låg på filten i trädskuggan att jag skulle frisera honom. Borsta och klippa pälsen, klippa klorna och tvätta honom runt ögonen. Han blev jättefin och det passar att ha honom lite kortare klippt nu under sommarhalvåret tycker jag. Ser fräschare ut, även om det inte gör någon skillnad mot värmen för hans del. Det underlättar ju dessutom att ha hans kjol kortklippt för att slippa olyckor med bajs som fastnar i pälsen osv.

Han är ju för övrigt den bästa investeringen i den här familjen. Han håller Abbe och Olle sysselsatta hela dagarna med bus och gos. Han springer alltid till Abbe först när han har varit ensam hemma och vi öppnar ytterdörren. De är som syskon, barnen och hunden. Nu när valptiden dessutom är förbi, har vi en lite mindre rymningsbenägen hund som hellre ligger på altanen och solar än att gå på för långa upptäcktsfärder. Här kommer (inte så bra dock) två bilder som visar förvandlingen han genomgick igår. Jag är nöjd måste jag erkänna. Svårt att få till ett bättre resultat när man aldrig tidigare har klippt ett djur samt fick ta vad som fanns hemma: kam och kökssax. Översta bilden är hur han ser ut nu. Bilden under visar hur han såg ut innan.

1 kommentar

  1. Jeanette

    Hej Josefin,

    Har läst ikapp lite nu. Tack för att du kör på med din fina blogg!

    Enligt mig så tycker jag att du är lite hård mot dig själv, jag uppfattar dig som den bästa mamma en son kan få. Om dina pojkar inte växer upp till väldigt fina män så är det i alla fall inte ditt fel. Du gör allt du kan och lite till. Att dom vet och känner att du älskar dom innerligt är ju det absolut viktigaste. Att du tappar humöret ibland delar du säker med 98% av alla andra mammor och det är helt naturligt. (Dom resterande 2% är av sorten ”orkar inte bry mig”).

    Pojkar är bråkigare än flickor så är det bara. Dom slåss och kastar saker på varandra och på flickor. Dom gapar och skriker och hörs mer. Detta har diskuterats sedan 60-talet. Ingen har någon ”bot” för det. Självklart kan man som förälder göra allt man kan för att tona ned det.
    Sedan tror jag mycket att det handlar om att dom skaffar sig vettiga intressen. Småpojkar så väl som unga pojkar och män mår inte bra av att bara gå och ”slå dank”. Det är då dom blir som värst. Nu är väl dina för små ännu men idrottskillar, intellektuella killar, datanördar, finansintresserade e.t.c. gör faktiskt inte så mycket skada som killar utan intressen.

    En liten personlig reflektion är att inte döma Abbe för hårt eftersom han är äldst. (Nu säger jag inte att du gör det, kanske bara jag som läser in det i det du skriver). Han är ju också bara en liten unge ännu:-). Jag kunde känna själv att jag alltid fick skuld för allt när jag växte upp med min 1 år yngre syster. Från 2 års ålder förväntades jag vara den mer mogna och ta rätt beslut och inte bete mig och så. Jag minns många tillfällen så här efteråt där kraven på mig egentligen var rätt orimliga. Upp till i alla fall 7 års ålder så fattar man inte så mycket faktiskt. Vet inte hur mycket du kommer ihåg om din barndom men även om man inte minns alla detaljer så har man helheten och känslan.

    Återigen – du verkar vara en superbra mamma och lätta lite på kraven gentemot dig själv! Ingen är perfekt i alla lägen men man kan försöka vara så bra man kan i dom flesta lägen.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *