Men min man hjälper ju till, så vi är jämställda.

Det blir en del respons på mina inlägg om feminism och särskilt när jag belyser det ojämställda mellan ett par (inget specifikt utan i generella termer) i deras gemensamma hem. Då minsann är det kvinnor som försvarar sina män genom att säga att de hjälper visst till bara jag ber om det, och gör dem inte det så flyger de åt helvete och så är det med det.

Jag tycker mer artikeln verkar vara en försvars inställning till varför hon gör mer hemarbete hemma än hon känner att hon hinner med för att hon ”borde” när dom ändå är 2, istället för att begära att dom hjälps åt??
Hade min man bett mig utföra sakerna du skriver om i inlägget hade jag bett honom dra åt helvete. Aldrig att man orkar med allt det.
– Anonym kvinna

Jaha. Nej, men då har vi väl inga skillnader i förväntningar på oss beroende på vilket kön vi har. Eller så är det så att det här ämnet berör så många på djupet att det upplevs för privat och därmed provocerande att diskutera öppet och allmänt. Det är ju lite pinsamt att 2017 leva ojämställt med tanke på att det är så omdiskuterat och dividerat på olika plan så att ”nu måste det väl ändå vara jämställt, alltså lever vi jämställt”. Det är tyvärr inte riktigt så enkelt. Sverige är ju ett av det länder där det är mest jämställt mellan könen på alla plan, ja. Men det är ju långt ifrån jämställt. För det första – att kvinnor försvarar sina män med näbbar och klor är ett tydligt tecken på mannens anseende inom familjen. Han är oumbärlig och honom får vi inte kritisera, han gör ju så gott han kan (när man tjatat och bett honom 100 gånger, men ändå) för han har ju trots allt ett heltidsjobb att sköta (och har därmed bidragit med en hög lön som köper honom fri från resten typ). Jag som kvinna ska ju be honom om hjälp, för han kan ju inte med egen tankekraft tänka ut att det är vettigt att dela lika på ansvarsområdena i hemmet och agerar därefter instinktivt. Bara det att det heter ”han hjälper till” syftar ju till att det är kvinnans åtagande, men han kan (om han blir ombedd) offra sig och avlasta henne lite. Det är för mig så skevt att kvinnor inte förstår att vi håller männen om ryggen trots att de smiter från sina åtaganden rakt framför näsan på oss. Varför gör vi det? Jo, för att mannen har den makten i ett förhållande. Samhället har alltid prioriterat mannen och hans status, så det vore ju konstigt om den dalade av att en kvinna ställer lite krav på honom = den lever vidare, generation efter generation.

Det är bra att du hade bett din man dra åt helvete, men det är långt ifrån alla kvinnor som kan det. Samhället har satt kvinnan i beroendeställning till mannen och hans inkomst, och det innebär för många (inte alla) att de upplever en omöjlighet i att ens ställa krav/motkrav på mannen bara för att han ”redan har gjort så mycket för familjen”, dvs tjänat pengarna. Det är kanske inte bara att be honom dra åt helvete för att han skiter i tvätten och förväntar sig att kvinnan ska fixa det. Försvinner han, försvinner inkomsten och där med tryggheten. Har man då barn och en låg lön själv så är det alternativet långt ifrån lockande, vilket gör att man hellre stannar kvar, är tyst och göra de förväntade sysslorna.
En tanke bara. Vad tänker ni?

2 kommentarer

  1. Nej Josefin!

    Det är inte Samhället som har satt kvinnan i beroendeställning till mannen – det är i de fall det förekommer kvinnan själv som har gjort det. Du tänker i 50-talsbanor och det kan man inte göra längre. Var och en får se till att man kan försörja sig själv genom utbildning och arbete. Därefter kan man skaffa sig familj och så vidare men alla, såväl kvinnor som män måste vara medvetna om att dom måste kunna stå på egna ben vid t.ex. en skilsmässa. Det är helt rättvist och inget att tramsa om. Vill man vara hemmafru så kan man inte samtidigt kräva total trygghet om något skulle hända. Vi har ingen machokultur eller patriarkat i det här landet – alla har exakt samma chans – bara man vill och lägger manken till.

    1. Givetvis har kvinnan ett ansvar för sitt eget liv, och får finna sig i att valen hon gör har konsekvenser. Dock ser jag en viss problematik med det du skriver. Du har inget perspektiv utifrån strukturer och hur dessa inaktivt och omedvetet påverkar alla människor i olika riktningar. Visst, det finns undantag. Strukturer är dock inget undantag, det påverkar ALLA hela tiden. Strukturer är alltså en samlad aktivitet från en viss grupp som sedan blir implicita regler/förhållningssätt för samma grupp i generationer. Det har med uppfostran att göra, att vi uppfostrar pojkar på ett annat sätt än flickor. Det är t.ex ingen slump att det finns kvinnodominerade yrken i samhället respektive mansdominerande yrken (män dras till män och kvinnor dras till kvinnor pga strukturer och trygghet). Det är heller ingen slump att de yrken där män är i majoritet har bättre villkor för sina anställda än de yrkesgrupper med flest kvinnor. Män i samhället har makten och de prioriterar sig själva och de sfärer som män dominerar och rör sig i = varför män har det bättre än kvinnor rent generellt (titta på statistik. Vilken grupp av män och kvinnor har högst inkomst/mest kapital på banken/mest makt i samhället typ VD:roller, styrelseplatser i bolag, statsministerposten, ministerposter, chefspositioner i bolag, kommuner etc – svar MÄN). Det är därför kvotering är på tapeten.
      Dessutom vill jag påpeka att alla har inte det valet du pratar om. En del kvinnor känner inte till andra alternativ än vad som är ”populärt” eller vanligt i den delen av samhället de rör sig i. Underklassens kvinnor beter sig på ett annat sätt jämfört med kvinnor från medelklassen eller överklassen. Det är en komplex fråga, där samhällsklass och kön har ett stark inflytande på livet och hur det formar sig. Men ja, det finns undantag och Sverige är ett bra land att göra en klassresa i. Det är dessvärre många som inte förmår sig göra det och dessa kvinnor tycker jag att du trampar lite väl hårt på i ditt resonemang. Det går inte bara att utelämna strukturer, klass och kön när vi diskuterar människors livssituationer, dessa faktorer är starkare än man kanske vill/kan tro. I många fall helt avgörande. Allt handlar om vilka förutsättningar man har när man föds (pengar, information, uppfostran, socialt kapital, trygghet, självkänsla för att nämna några) och för att trotsa dem behöver man vara otroligt stark på många sätt. Och för att vara ännu tydligare: det är svårare för en kvinna att göra den klassresan än för en man från samma bakgrund och förutsättningar, pga samhället missgynnar henne till förmån för honom.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *