Bloggen 2,0

Jag har försökt ligga lågt med bloggen ett bra tag, sedan september förra året för att vara lite mer exakt. Det har inte varit lockande att blogga av flera anledningar, men framför allt för att personer började lägga sig i vad de ville läsa om och hur jag skulle skriva. Den blev helt plötsligt analyserad på ett sätt som jag inte ville att den skulle bli, eftersom det är min blogg och mina texter. Jag har dock bestämt mig för att jag tycker det är såpass kul och härligt att blogga, att det helt enkelt får rinna av mig och ner i någon djup brunn där jag slipper låta mig påverkas av det. Jag vill istället göra bloggen ännu mer personlig och ”på mitt sätt”.

Jag vill använda min blogg på ett annat sätt i fortsättningen. Mer personliga tankar och diskussioner än vardagslunk och bilder på barnen. Jag vet att det är många som klickar in på bloggen för att bli uppdaterade kring barnen och vad de gör, men det kommer alltså inte vara huvudfokus längre. De kommer finnas med i bloggen mycket, med tanke på att de är en sån stor del av mitt liv och mina tankar. Men istället för att berätta vad de har gjort under dagen eller ätit till mellanmål kommer de istället att finnas med i bakgrunden för mina personliga tankar kring föräldraskap, min roll som kvinna och mamma, deras roll som barn i dagens samhälle osv. Ja, helt enkelt som en faktor till vem jag är idag och vilka perspektiv på världen jag får i och med deras betydelse för mig och min världsbild. Luddigt, ja. Men jag måste erkänna att mycket har gått upp för mig sedan jag fick dem. Ämnen, tankar och idéer har förändrats, en del har förstärkts och andra bytts ut. Jag har erkänt för mig själv att det är viktigt att vara kritisk till varför jag tycker som jag gör och vara öppen med att våga prova mina tankar och åsikter för att eventuellt ändra mig. Omprova helt enkelt. Acceptera att mina åsikter inte är skrivna i sten utan kan förändras om min världsbild förändras. Det låter kanske som en självklarhet för många, men för mig har det tidigare varit lite extra prestige i att alltid ha vetat hur det egentligen ligger till eller vad som är rätt (fast jag inte haft all fakta för att ens kanske kunna yttra mig sakligt i frågan). Hur som helst, det är aldrig försent att bli ödmjuk inför vår komplexa värld och det är först nu jag har blivit det. Det kanske är just det som kallas att bli vuxen? Jag ser fram emot att dela och diskutera med er och hoppas att ni ska tycka att bloggen är värd att besöka ändå. Jag ska se till att ni vill gå in och läsa. Det kommer vara mycket fokus på föräldraskap och även bristen i föräldraskapet, det är ju trots allt omöjligt att vara en perfekt förälder (även om jag naturligtvis strävar efter att göra mina barn till de lyckligaste i hela världen) eftersom det är barn vi pratar om. Barn är oförutsägbara, svåra och har en stark vilja. Det krockar ibland (ofta) med hur jag har tänkt och det blir såklart svåra situationer. Svårt att håll tålamodet och tonen. Äsch, ni som vet, ni vet. Ni som inte vet kommer nog ändå inte förstå hur jag än berättar. Vi får se var vi hamnar helt enkelt. Mina barn har gjort mig till en bättre människa och det vill jag ta vara på och få ner i ord på den här kanalen.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *